Världens bästa fisunge

Jag var lite orolig över att jag inte var jättenervös tidigt imorse när jag for iväg till Lojsta och b-provsplatsen för dagen.

När mina händer började kännas kallsvettiga ett par hundar före min start så fattade jag galoppen att jag var något nervös.

Jag var inte nervös över apporteringen, avlämningarna eller arbetslusten utan min oro satt mer i någon oro för knallning (fast hon aldrig har knallat) och att hon skulle vara så entusiastisk att eventuellt ett pip av glädje skulle yppas från hennes söta mun (vilket hon nästan aldrig gör heller) men är det prov så är det.

Provet började med ett skott mot sökrutan för att sen börja med två enkelmarkeringar på land. Därefter tog vi oss an söket för att till sist får två enkelmarkeringar på vatten.

Disas sammanfattande kritik för dagen var: Genomför provet i högt tempo o med stor effektivitet förutom på en landmarkering vilket inte påverkar priset eftersom hundens attityd genomgående är att finna vilt. Lugnt och fint förd.

Domare var Anki Andersson.

Vi tilldelades även ett vandringspris skänkt av fd träningsgruppen Entusiasterna till bästa hund i NKL.

Tack Cinna och Calle för vår lilla pärla.