torsdag 26 april 2012

Dalarö och Ursvik

Jag har haft härliga dagar med hundarna.

Dalarö
Igår förflyttade vi träningen från Lidingö ut till Dalarö. Ombyte av terräng och möjlighet till skott.
Hundarna fick i stort sätt bara apportera tennisbollar idag och vi jobbade med dirigeringar i olika riktningar med olika vindförhållanden.

I stort sätt gick hundarna bra, fokuserade och med bra inställning. Muttrade på Gemini ett par gånger , blev snabbt kompisar igen och sen gjorde hon det som jag bad om.

Jag har ändrat mitt handtecken vid skicket och Disa var lite väl fokuserad på handen men med tiden blev det bättre. Jag har även arbetat målmedvetet på att min röst inte ska låta som om jag kramar en ketchupflaska utan skicka med en lugn och mjuk talton. Det fungerade bra.

Madde och Ingela hade med sina små yrväder till vaplar, Pippi och Madam. Man blir valpsjuk men jag får vänta tills nästa år. Den som väntar på något gott väntar alldeles för länge, så är det bara :-)

Efter flera timmar ute så kände jag mig ganska vindbiten när jag väl var hemma. Hundarna låg här i mitt arbetsrum medans jag satt vid datorn och fixade.

Ursvik
Idag åkte vi till Ursvik, gick en annan runda och hittade lite andra marker där jag la ut långa minnesdirigeringar.
Glada var tjejerna och jag har njutit ännu en dag tillsammans med dom i skog och mark.

Djuren, korna och fåren har ännu inte släppt ut på marken så idag nyttjade jag den fina stora kohagen till att lägga ett par långa dirigeringar. ......och regnet har vi än så länge sluppit, det kommer nog snart.

tisdag 24 april 2012

Ursvik

Vilken fin dag det har varit idag.

Efter diverse småpul på morgonen så åkte jag till Ursvik för en promenad och lite träning.

Idag nyttjade jag ån/bäcken som rinner igenom Ursvik. Kastade över en dummie på andra sidan om den som hundarna fick hämta. Ökade på längden och skickade över igen +  att jag la en dummie framför bäcken och la ut några dirigeringar med vita dummies stående. Jag la även in ett par störningsmarkeringar, inga knepiga saker utan bara att något mer som skulle röra om lite.

Efter Guy träningen häromdagen så tänkte jag på att skicka tyst och fint + att tillåta hundarna tänka till lite, inte ha så bråttom.

Med Gemini blev det så solklart vid ett tillfälle.

Efter att  ha gjort ett par övningar åt ett annat håll återgick jag till "bäckövningen"

Jag hade,som jag skev, lagt en dummie hitom bäcken, som dom inte sett att jag droppat och kastat en på andra sidan bäcken som hon varit över vid ett par tillfällen.
Jag skickar ut henne och blåser stopp på den droppade och lägger på närsökssignal.
Sen skickar på ett ut till den som ligger på andra sidan bäcken, hon stannar där hon plockade upp den förra (helt natruligt) och jag håller tyst för det kommandot hon fått var ut och inget annat.

Det kul att studera Gemini och hennes lilla hjärna. Hon for lite fram och tillbaka längs bäckkanten, jag håller fortfarande tyst (vanliga fall hade jag börjat hojta "ut" till henne. Ganska snart kom hon på av sig själv att det inte var där hon skulle vara utan att hon skulle vidare ut vilket resulterade i att hon fann sin dummie.

Beröm, beröm, beröm, det fick man inte glömma bort har Guy sagt.

En man kom gånde en bit ifrån som hade en jaktlabbe som han enbart jagade med. Han tränade den inte så mycket. En trevlig hanne, lite väl intresserade av mina tjejer kanske som inte alls tyckte om hans sällskap till en början.
Vi slog iallafall följe en bit och innan vi skiljdes åt kastade jag ett par dummisar åt hans hund. Eventuellt hjälper jag honom någon annan gång då vi båda har vägarna förbi vid samma tid. Det är alltid roligt att kunna hjälpa någon annan, det är många som har hjälpt mig under årens lopp och alla dom är jag ju tacksam för.


lördag 21 april 2012

Guy Bennet

Det har varit kallt och det har varit snöblandat regn, jag har frusit men vad gjorde det i slutändan.

I dagar två har jag varit på Limmerhult. Cinna och Calle hade återigen bjudit in Guy Bennet till en tvådagars träning för oss.
Dom är värda en liten extra stjärna uppe i himlen för allt som dom gör för sina valpköpare och sina vänner. Inte undra på att Johanna, som hon sa, inte kan tänka sig köpa någon hund från någon annan uppfödare.
De fixar och trixar och man har alltid trevligt.

Jag har varit mer förvirrad än vanligt. Helt plötsligt tänkte jag att jag skulle packa smart vilket innebar att jag fick traska in i Cinnas garderob för att låna ett par långkalsonger och extra strumpor för att inte frysa halvt ihjäl.
Lunch??? Precis som jag aldrig har tagit med mig det förut.....tack Annika och Cinna för lunchen...jag kan inte skylla på annat än total hjärnsläpp.

Men bortsett från det så har allt varit alldeles suveränt.

I torsdags så körde jag Gemini. Jag är så glad för henne. Hon skötte sig mycket bra. Mitt självförtroende stärktes. Dirigeringar på 250 m är inte fy skam...vem trodde att man skulle fixa det?? Alla hundar klarade det, sånt stärker mitt självförtroende som hundförare.
Det som stoppar våra hundar från att springa så långt är vår egen lathet sa Guy. Så sant så sant.

Disa som jag tycker är lite vassare än Gemini i vanliga fall (förutom att hon inte är lika utbildad) började fredagen lite sisådär. Jag blev lite stressad över det.
Men när Guy fått mig att inse min frustration och att hunden känner av det så blev det kanonbra till slut.
Den sista dirigeringen med en fantastisk avslutande minnesmarkering som hon spikade var vi mer än nöjda över dagens träningspass.

Guy Bennet i mina ögon är den bästa tränaren jag har tränat under. Han tar tid med varje ekipage, man lär sig från och av varandra. Han provocerar oss till att tänka själva, inte för att göra bort oss eller att något är rätt eller fel utan bara att vi ska lära oss varje apport. Han är lugn, är kanonduktig på att förklara och använder gärna underbara liknelser för att få oss att förstå.

Tack igen Cinna och Calle för att ni har bjudit in honom till Limmerhult så att jag och resten av gänget har möjlighet att ta del av Guys kunskaper.




måndag 16 april 2012

Då var årets Working Test på Lidingö över

Att inte sova mer än sex timmar på tre dagar är inget jag rekommenderar men ibland få man offra lite extra för andra.

Jag hade blivit tillfrågad att vara rutansvarig på en av Lidingös WT rutor igår söndag. Jag tackade ja utan tvekan väl medveten om att just denna helg var min jobbhelg (jobbar nätter). Söndag la jag in om semester eftersom jag visste att efter en hel dag ute i skogen så är man trött och ska jag vara ledig någon dag så måste det vara natten efter tävlingen.

Natten till lördagen när jag jobbade så regnade det och det övergick så småningom till regnsnö och till slut snö. Vägarna blev halare och jag undrade stilla i mitt sinne hur lördagens genom gång av söndagens WT skulle bli. Jag, som dom allra flesta, har redan bytt till sommardäck och halkan oroade mig lite.

Men det kom ett samtal från Madde som sa att vi flyttar upp genomgången till senare på dagen. Bra kände jag och hoppade i säng för några timmars sömn.

Klockan 15,00 var jag, Annika och hundarna ute på tävlingsplatsen där vi mötte upp de andra + Maggan som även hon skulle vara funkis hos mig. Det kändes bra att ha dessa två pålitliga och kompetenta tjejer hos mig.

Ett par timmar senare var vi färdiga och åkte hem.

Söndagnatten förflöt utan större problem och min bästaste arbetskamrat Kicki släppte av mig hemma på morgonen så att jag kunde slänga ihop mina sista saker inför tävlingen.

Strax efter sju var jag där, Annika och Maggan hade redan börjat fixa med avspärringar mm. Guldtjejer!

På min ruta så hade jag teamet Gunilla Lefwerth och Maria DeGeer som domare (Gunilla huvudomare), skytt Mats Lindmark, inkastare Maggan, kastare Björn och Annika Eriksson + Marie Pettersson som trampat fram och tillbaka hela dagen i ett litet minidrev, tjoat och visslat. Vad skulle jag ha gjort utan er, ni är bäst.

Jag tycker att dagen förflöt otroligt bra, ibland kan det bli lite väntetid men med 137 anmälda så får man kanske få se till att ha en extra kopp kaffe eller dylikt till hands och njuta av solen och sällskap eller inte. Någon hade en bok med sig såg, så himla smart.

Vädret som var en mindre mardröm på lördagen blev underbar tills på söndagen. Lite tur ska man väl ha.

Det var roligt att se alla fantastiska hundar i alla klasser, det var också roligt att se alla härliga förare.

Efter dagens arbete så hade vi rutansvariga + domare möjlighet till att bli bjudna på en bit mat och diskutera igenom dagen tävling. Blev det som vi planerade, vad kan vi göra bättre tills nästa gång.
Jag är glad för möjligheten att vara med och vara funktionär så att så många som möjlighet kan starta och jag blir ödmjuk inför alla prov och tävlingar för att jag vet vilket enorm apparat som ligger bakom för att man ska kunna ro iland med det hela.

Troligtvis blir det väl ett WT på Lidingö även nästa år och jag hoppas få jag får fortsatt förtroende att vara med.

torsdag 5 april 2012

Då är Påsken igång

men det blir en lugn en. Njuta av ledighet, lite familj och lite gott i mat och godisväg. Känns ganska så bra.

Imorse mötte jag upp med Annika och Zingo. Vi åkte till Ursvik för promenad och lite träning.
Vi la upp ett sök i fårhagen där hundarna fick jobba på och sen lite skogsmarkeringar.

På promenaden visste inte Zingo riktigt vad hon skulle göra av sig själv, hon for som ett kula i ett flipperspel, jätteglad. Gem är i höglöpet. Fixade söket bra men har lite annat i tankarna också. Disa har ganska precis gått ur sitt höglöp och som Zingo njuter mycket av livet.

Det var gott att ta skogprommisen idag eftersom vädret har varit underbart idag, det ska visst bli värre nu till helgen.

Igår onsdag körde vi vår veckliga träning på Lidingö. Geminigruppen tränade på upplägget i en av rutorna som vi ska ha på Lidingös working test.
De fick börja med öppenklass upplägget och vi skrattade alla och sa att det var nog tur att ingen av oss får starta, för det gick sisådär.
Efter vi provat på öppenklassen provade vi på elitupplägget i samma ruta. Där gick det faktiskt ganska bra för min Gem.

Jag önskar att jag själv skulle kunna få starta någongång på Lidingö men det krävs så många funkisar för att få ett prov/tävling att gå runt att jag faktiskt är glad för möjligheten att kunna få hjälpa till.