julen är över

och jag är lång ledig. Båda sakerna känns sköna.

Det är vackert med snön, hundarna är rena och fördelen med att bo i stan är att man har plogade promenadvägar.

Mycket till träning blir det inte, det ska väl vara en och en annan vante som jag "tappar" på vägen som jag sen får skicka hundarna på. Som sagt inte mycket till träning men Gem och Disa är mycket förtjusta i uppdraget hämta hem mattes vantar.

Tess haltar med på promenaderna och nej det känns inte dags att ta bort henne än. Så länge hon kan gå med på långpromenader, äter med god apit och låtsas att hon inte hör och förstår vad ett nej är när det kommer till att stå och stirra på en tallrik tills vi ger oss så får hon vara kvar.

Men visst är hon gammal. När jag tittar på Meja, ett av mina syskonbarn, så var hon bara ett år när Tess kom till familjen. Meja är idag en ung kvinna och då förstår man hur länge Tess har varit hos oss.

Tiden springer iväg

I onsdags hoppade jag träningen. Det är något jag nästan aldrig gör trots att jag jobbat mm. Men i onsdags kände jag mig väldans trött efter jobbet och kände att jag var tvungen att prioritera min vila istället för att vara ute hela dagen.

Imorgon är det hundmässa och det brukar jag aldrig missa. Tycker att det är kul att gå runt och titta, shoppa och bara njuta av atmosfären. Men i år efter lite övervägande har jag fattat beslutet att inte åka på det heller. Sömn prioriteras även denna gång. Jag jobbar hela helgen.

Imorse träffade jag på en kvinna som bor på samma gata som jag och som äger en 7årig flattik. Vi pratade lite om väder, vind och hundarna. Hon mindes att jag hade haft två flattar och vi pratade lite om det. Hon var förvånad över Tess ålder, 14 år i februari, och det är jag med. Jag behöver påminna mig om hennes ålder emellanåt. Jag släpar fortfarande med henne på våra 1-1½ timmes promenader. Hon har alltid gått lite längre prommisar så det är väl därför hon fortfarande hänger med, gammeltanten.

Och Gemini, min allra underbarastes, blir 5 år dagarna efter jul, vad har hänt med tiden?? Och fisungen, som fortfarande hittar på bus om hon är ensam hemma (utan matte eller husse) mer än ett par timmar, är ingen valp längre...2 år blir det yrvädret. Fantastiskt!

Vet inte om det är lika fantastiskt när jag tänker på min ålder, så ballt är det inte att bli äldre.

Nöjda

Nu hoppas jag att hundarna är nöjda. Ett par timmar har vi promenerat + att jag plockade med mig några minidummies i fickan som Gem och Disa fick "leka" med.

Efter ett kex så ligger alla i sina bäddar och det är dags även för mig att sova innan det är dags att förbereda mig ännu en natts arbete.

Glad Lucia på er.

Träning

Det var tur att det var en bit att gå från parkeringen till dagens träningsplats. Hann få upp värmen på vägen.

Hundarna fick idag leka mellan träningsmomenten för att de inte skulle bli kalla.

Gem och Alma är goda vänner och busade mer än gärna med varandra men var sen redo och fokuserade när det var deras tur.

Disa försöker få igång alla mellan hennes träningsmoment men även hon fokuserar när det är hennes tur.

Det är härligt att se hundarna fara som svarta streck fram över den vita snön, de verkar lika glada att jobba vilket väder det än är.

Blandraser

På bilden fortfarande liten men naggande god - blandrashunden

På min hundpromenad så gick en annan hundägare strax bakom mig. När jag lät honom passera så säger han till mig -"Har du också blandras?"

-"Ehhh, nej sa jag, en flat och två labradorer."

Han syftade nog mest på Disafisa, min slanka högbenta skönhet...hon såg nog inte riktigt såsom han var van vid att labradorer ser ut som.

Jag fick mig ett gott skratt och var naturligtvis tvungen att ringa min uppfödare för berätta om hennes blandraser. ;-)

den har precis börjat..

och jag undrar redan hur länge den kommer att vara. Brrrr, va det är kallt ute.

Igår onsdag så blev träningen inställd på grund av kylan. Ett klokt val av vår "fröken". Jag passade på att rensa bland mina papper hemma i värmen.

Hundarna och jag tar våra vanliga promenader. Gem och Disa skulle nog gärna vilja hämta några dummies men när Tess är med oss i den här kylan så vill jag inte att hennes snart 14åriga kropp ska vara stilla för mycket.

Jag var till veterinären igår för att hämta ut ett nytt recept till Tess. Iväntan på att få det satt och pratade med en man som knappt kunde prata av någon anledning (kanske pga av cancer eller vad vet jag) han kommunicerade iallafall med papper och penna när han ville säga en längre mening. Vi diskuterade hans otroligt vackra Burma katt. Vi hade en trevlig pratstund på kanske en kvart.
När det var dags för honom att gå in till veterinären så sträckte jag fram min hand för att säga hejdå men då tog han och kramade om mig.

Vilken härligt spontan människa, så orädd och vänlig. Det var ett trevligt möte en vanlig dag hos veterinären, tänk så lite det behövs för att sätta ett avtryck i vardagen.