torsdag 2 december 2010

den har precis börjat..

och jag undrar redan hur länge den kommer att vara. Brrrr, va det är kallt ute.

Igår onsdag så blev träningen inställd på grund av kylan. Ett klokt val av vår "fröken". Jag passade på att rensa bland mina papper hemma i värmen.

Hundarna och jag tar våra vanliga promenader. Gem och Disa skulle nog gärna vilja hämta några dummies men när Tess är med oss i den här kylan så vill jag inte att hennes snart 14åriga kropp ska vara stilla för mycket.

Jag var till veterinären igår för att hämta ut ett nytt recept till Tess. Iväntan på att få det satt och pratade med en man som knappt kunde prata av någon anledning (kanske pga av cancer eller vad vet jag) han kommunicerade iallafall med papper och penna när han ville säga en längre mening. Vi diskuterade hans otroligt vackra Burma katt. Vi hade en trevlig pratstund på kanske en kvart.
När det var dags för honom att gå in till veterinären så sträckte jag fram min hand för att säga hejdå men då tog han och kramade om mig.

Vilken härligt spontan människa, så orädd och vänlig. Det var ett trevligt möte en vanlig dag hos veterinären, tänk så lite det behövs för att sätta ett avtryck i vardagen.

1 kommentar:

  1. Ja eller hur "som man ropar får man svar"...oftast iaf..
    Kram på er

    SvaraRadera