återigen söndag

Fina dagar hade husse och hundarna haft det på landet. Lika skönt som det är att vara ensam hemma lika skönt är det när resten av familjen kommer hem igen.

Det är mycket som händer i livet och jag känner att hundträningen verkligen har hamnat i baksätet. Jag vill gärna starta Disa på prov men våren har passerat i raketfart och det känns inte ok att starta om vi inte är mer förberedda än vi är just nu.

Cayci har blivit en högbent, långnosad ung dam. Hon har tappat sin första tand och är en skön lirare över lag. Hon är underbar att ha i flocken.

Sen i fredags har vi herrbesök. Två beiga chihuahua. Trevliga och ganska lätta. Är inte glada åt Cayci när hon satsar 180 mot dom för att leka, hon gillar att reta dom.

Idag söndag började det regna och här kan man se en markant skillnad mellan en labrador och chihuahua. Labbarna går gladeligen ut medans herrarna i fråga får dras runt i regnvädret. Jag var helt slut, tur att de inte väger mer än de gör ;-)
En annan stor skillnad är matintaget. Herrarna äter superdåligt och passar jag inte mina damer så äter de även upp herrarnas.

söndagseftermiddag

Min jobbhelg och det är tyst och lugnt hemma.

Mannen och hundarna har åkt till landet. Lika skönt det för alla. Husse kan bara öppna dörren på landet och hundarna kan gå ut och in som de vill. Det är sällan de är ute själva utan de gör nog som husse gör. Är han ute är de ute om han är inne så är de inne.

Rapporten från i morse var att Gemini är som en tigrinna. Grannarna är ute och en av deras hundar är en Jack Russel och lite väl på. Gemini har visat hela sitt garnityr och sett till att han håller sig på mattan. Det är inte ofta man ser Gemini ta sig i ton men när hon behöver så är hon tydlig.

Cayci har funnit sig väl till rätta, precis som om hon inte skulle göra det landet;-). Hon får labbefnatt emellanåt och far som en vilding. Man vågar väl inte skriva att hon far fram i köket så att hon sladdar på mattorna och runt upp på soffan och är galen. Nej, det vågar man nog inte skriva.......

Jag längtar efter dom men är nöjd med att inte ha några andra åtagande än att jobba i helgen, titta på ishockeymatcherna och strosa omkring i morgonrocken efter jag vaknat på eftermiddagen.

Veckorna går

Mitt knä har varit allt annat än bra de senaste veckorna. Jag har saknat att inte kunna gå på "riktiga" promenader att inte haft ork till att träna de stora hundarna.

Efter flera besök hos läkare hoppas jag nu att min knä ska bli bättre.

Jag har tappat hunderiet, proven mm pga av detta och helt plötsligt utan förvarning så går en ung man i min församling som är på mission och får en hjärnblödning och sorgen är total och fokuset på hundträning blir än mer minimal.

Att hundarna lever i nuet är en välsignelse vid stunder som detta. Att få glädjas med en valps lekfullhet och utveckling. Att få promenera i solen med djuren. Att fundera på livet och inte förstå, att tro men inte greppa men att vara här och nu med tre små fantastiska varelser. Det känns gott.

Cayci 13 veckor

Det är så himla roligt med valp, det känns verkligen rätt med ännu en hund i familjen.

Hon har hunnit bli 13 veckor och tar plats hemma. Hon är söt som socker och lika ljuvlig till sättet. Hon känns så lagom och det gillar jag.

Det vi tränar på är ordet sitt, naturligtvis att komma på inkallning, att gå fint vid sidan, att inte springa fram till andra hundar eller människor + annat smått och gott.

"Apportering" testar vi av ibland, en boll, komma med en leksak, bära tidning eller som när hon hittade ett död fågel eller mus ute, något hårigt som hade dött under vintern, och kommer springande med det i 180 till mig. Då beröms det mycket. Apporteringen är knappast något problem.

Hon äter och tigger som den värsta labradoren. Är duktig på att spotta eller låta bli hästbajs eller annat som hon hittar ute när jag muttrar på henne.

Hon har varit riktigt trygg sen dag ett, det enda som har varit et aber är att Cayci varit lite åksjuk men ser jag till att hon ligger trångt och lite mörkt, inte nyäten och lite trött så går bilresorna bra.

Mina andra tjejer har de här veckorna fått gå mycket vid min sida koppelfria av två orsaker. 1 är förstås Cayci, inga snabba promenader och 2 jag har inte kunnat så snabbt eftersom jag har haft och fortfarande har ont i mitt knä. Men det är inget de mår illa av. Jag saknar i och för sig att strosa mer i skogen med dom alla.
Tids nog ska vi göra det och träna lite mer, det saknar jag också.