Det är så himla roligt med valp, det känns verkligen rätt med ännu en hund i familjen.
Hon har hunnit bli 13 veckor och tar plats hemma. Hon är söt som socker och lika ljuvlig till sättet. Hon känns så lagom och det gillar jag.
Det vi tränar på är ordet sitt, naturligtvis att komma på inkallning, att gå fint vid sidan, att inte springa fram till andra hundar eller människor + annat smått och gott.
"Apportering" testar vi av ibland, en boll, komma med en leksak, bära tidning eller som när hon hittade ett död fågel eller mus ute, något hårigt som hade dött under vintern, och kommer springande med det i 180 till mig. Då beröms det mycket. Apporteringen är knappast något problem.
Hon äter och tigger som den värsta labradoren. Är duktig på att spotta eller låta bli hästbajs eller annat som hon hittar ute när jag muttrar på henne.
Hon har varit riktigt trygg sen dag ett, det enda som har varit et aber är att Cayci varit lite åksjuk men ser jag till att hon ligger trångt och lite mörkt, inte nyäten och lite trött så går bilresorna bra.
Mina andra tjejer har de här veckorna fått gå mycket vid min sida koppelfria av två orsaker. 1 är förstås Cayci, inga snabba promenader och 2 jag har inte kunnat så snabbt eftersom jag har haft och fortfarande har ont i mitt knä. Men det är inget de mår illa av. Jag saknar i och för sig att strosa mer i skogen med dom alla.
Tids nog ska vi göra det och träna lite mer, det saknar jag också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar