Mitt knä har varit allt annat än bra de senaste veckorna. Jag har saknat att inte kunna gå på "riktiga" promenader att inte haft ork till att träna de stora hundarna.
Efter flera besök hos läkare hoppas jag nu att min knä ska bli bättre.
Jag har tappat hunderiet, proven mm pga av detta och helt plötsligt utan förvarning så går en ung man i min församling som är på mission och får en hjärnblödning och sorgen är total och fokuset på hundträning blir än mer minimal.
Att hundarna lever i nuet är en välsignelse vid stunder som detta. Att få glädjas med en valps lekfullhet och utveckling. Att få promenera i solen med djuren. Att fundera på livet och inte förstå, att tro men inte greppa men att vara här och nu med tre små fantastiska varelser. Det känns gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar