Jag är så lycklig över att snön har väntat. Det kommer visst att bli ett par dagar med busväder men förhoppningsvis försvinner snön igen och kommer inte igen förrän nästa år ;-) Skämt åsido, men jag är glad för var dag som det är snöfritt. Jag har fortfarande inte tagit igen mig efter två långa, kalla vintrar ( men det var nog mest nattetid på jobbet som jag led mest).
I onsdags var det dags att åka till Lidingö igen. Jag var bra trött och borde kanske har stannat hemma för att sova efter tre nätter hårt arbete. Men onsdagarna är lite heliga för mig och hundarna så jag åkte ut för att träna med våra kamrater. Jag passade på att sova i bilen en timme mellan träningspassen och känner mig tacksam för att jag inte har några problem med det, några extra filtar och mössa så höll jag mig varm och go.
Liksom förra onsdagen jobbade vi med markeringar och dirigeringar. En av oss kastade medans vi andra gick på linje och skulle minnas nedslagen för att efter ett antal markeringar gått skicka våra hundar.
Jag är facinerad över hundarnas lycka att om och om igen springa ut och hämta dummie efter dummie i den riktning de blir anvisade.
Jag själv får träna på minnesbilder och fundera hur vinden är och hur jag bäst kan hjälpa hunden att hitta dummisen på det mest effektiva sättet.
Ibland går det bra andra gånger mindre. Mina hundar jobbar efter deras bästa förmåga och jag är så glad i dem. Blir det fel så är 99.9% av det mitt fel. Det är bara att inse ;-) och inte bli förbaskad på sin kära fyrbenta vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar