Igår åkte jag till Ursvik med hundarna. Tog med mig ett par dummies, kastade några markeringar.
Under vår vanliga runda på går vi runt ett stort fält. Jag såg ett rådjur ute på fältet men hade naturligtvis koll på mina hundar som var omkring mig. Vi traskade vidare så att vi hamnade på andra sidan fältet, många joggare brukar springa där och när jag ser att det är tomt på folk så har jag en plats där jag brukar lägga ett par dummies (känd plats för hundarna) och skicka tillbaka på långt avstånd.
Först skickar jag Disa sen backar jag ytterligare en bra bit och skickar Gemini. När Gemini springer mot målet så flyger det helt plötsligt ut ett rådjur ur skogen och springer efter henne. Jag står med öppen mun och undrar först vadom detta (förstår sen att hon troligtvis har kid ute på ängen, där vi inte springer) men känner mig sen lite orolig. Rådjuret kommer mot mig och Disa och nu går mina tankar lite fortare, jag känner mig inte redo för någon spark eller dylikt. Jag kan samtidigt inte låta bli att le för när man önskar att det ska dyka upp en endaste liten joggingmänniksa så är dom som bortblåsta. Rådjuret lyckas med sin skrämsel med all rätt och när Gemini är tillbaka med dummien går jag därifrån med ett öga i nacken hela tiden. Efter en liten stund så lämnar rådjuret oss med blicken.
Det var dagens intressanta upplevelse....jag kan ju lungt säga att jag var glad att det inte var en älg eller något liknande för då vet jag inte vad jag hade gjort...bett till dom högre makterna troligtvis ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar