Träning

Ingen sömn idag men jag kommer att somna ovaggad ikväll. Istället för sömn så åkte jag till den veckliga träningen.

Gemini
Som vanligt var Gemíni först ut. Hon löper men det påverkade inte hennes arbete idag. Idag jobbade vi med sidodirigeringar. Jag la inte ribban allt för högt idag eftersom jag ville att det skulle bli rätt.

Det är intressant att titta på varandra i gruppen och se att vid vissa av skicken så agerade alla hundar lika, gjorde samma misstag. Man undrar ju varför och sånt är roligt att fundera lite på.

Vi avslutade med en liten "tävling". Vi fick välja ett av två avstånd till att skicka på linjetag. Om vi blåste på hundarna så fick vi noll poäng. Vi kunde bara få noll eller tjugo...Ingela är en tuff domare.

Medans vi väntade på vår tur så stod vi och snackade med varandra, Ingela tyckte att vi skulle ta tillfället i akt att agera som på ett prov, vara fullt koncentrerade på hunden och uppgiften istället för att prata med varandra. Det ska jag ta till mig.

Disa
Disas grupp fick börja med att jobba med dirigeringar vilka alla är riktigt duktiga på, speciellet roligt tycker hundarna att det är att få apportera rådjursdummies.

I förra veckan stod vi i skogen och skulle apportera tennisbollar ute på ängen (markombyte), ingen av unghundarna var direkt duktiga på att ringa in apporten.
Idag fortsatte vi med samma övning men använde oss av dummies. Det gick bättre än förra gången men det kan bli betydligt bättre. Sen vände vi på steken och stod ute på fältet och fick markeringar i skogskanten/skogen. det här klarade dom mycket bättre.

Dagens bus
Efter markeringsarbetet så slappnade vi förare av lite och skulle prata om övningarna. Helt plötsligt så ser vi fyra svarta fara runt på fältet som galningar jagande varandra. Vi fyra förare såg ut som frågetecken och sen började vi skratta. Ingen hade märkt något förrän alla hundarna sprang och busade med varandra, så snabba dom är:-)

Vi försökte oss på en....öhhh...flera inkallningar med hundarna hade fullt upp med att busa med varandra de slog dövörat till.
Ingela föreslog att vi förare skulle splittra upp oss och gå in i skogen. Efter en kort stund så dök Disa upp vid min sida. Hon var den som var först till sin matte och det ser jag som ett gott tecken.

Vi gjorde en övning av detta. Det var inga problem med att få dom att springa och busa igen, åter försvann vi förare åt ett annat håll och denna gång var hundarna något mer observanta. Disa var den som sökte upp sin förare snabbast igen.

Vi kunde lura ut dom på lek en tredje gång men nu hade de fattat galoppen att hålla koll på sin förare. Det är verkligen härligt med unghundar.